Egenkontroll enligt miljöbalken

En väl fungerande egenkontroll ger bra förutsättningar för att fel på utrustning och felaktig hantering upptäcks innan allvarlig skada inträffar. Egenkontrollen är också ett verktyg för att se till att företaget lever upp till miljöbalkens grundläggande krav på resurshushållning och hänsyn till hälsa och miljö.

Vem omfattas av krav på egenkontroll?

Den som bedriver en verksamhet ska enligt miljöbalken planera och kontrollera sin verksamhet för att förebygga eller motverka olägenheter för människors hälsa eller miljön. I ansvaret ingår en skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning för att skydda omgivningen, vilket är ett generellt krav som riktar sig till alla verksamheter. Tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter (A-, B- eller C-verksamheter) har mer specifika krav på sin egenkontroll. Dessa krav finns i förordningen om verksamhetsutövarens egenkontroll.

Omfattning och anpassning

Egenkontrollen ska anpassas till verksamheten. En komplex verksamhet med en stor risk för människors hälsa eller miljön bör ha en mer omfattande egenkontroll än om den är enkel eller innebär en liten risk för miljön. Det är verksamhetsutövaren som på eget initiativ ska bedriva egenkontroll, inte tillsynsmyndigheten.

 

Senast uppdaterad: 11 december, 2018